Peter Tjordenskiold

Landet som icke \xe4r
Jag l\xe4ngtar till landet som icke \xe4r,
ty allting som \xe4r, \xe4r jag tr\xf6tt att beg\xe4ra.
M\xe5nen ber\xe4ttar mig i silverne runor
om landet som icke \xe4r.
Landet, d\xe4r all v\xe5r \xf6nskan blir underbart uppfylld,
landet, d\xe4r alla v\xe5ra kedjor falla,
landet, d\xe4r vi svalka v\xe5r sargade panna
i m\xe5nens dagg.
Mitt liv var en het villa.
Men ett har jag funnit och ett har jag verkligen vunnit -
v\xe4gen till landet som icke \xe4r.

I landet som icke \xe4r
d\xe4r g\xe5r min \xe4lskade med gnistrande krona.
Vem \xe4r min \xe4lskade? Natten \xe4r m\xf6rk
och stj\xe4rnorna dallra till svar.
Vem \xe4r min \xe4lskade? Vad \xe4r hans namn?
Himlarna v\xe4lva sig h\xf6gre och h\xf6gre,
och ett m\xe4nniskobarn drunknar i \xe4ndl\xf6sa dimmor
och vet intet svar.
Men ett m\xe4nniskobarn \xe4r ingenting annat \xe4n vis
(Edith S\xf6dergran)