Jag k\xe4nde mig s\xe5 frusen, s\xe5 liten och s\xe5 r\xe4dd
Jag l\xe4ngtade till ljuset, och v\xe4rmen i min b\xe4dd

Och p\xe5 havets svarta yta, under m\xe5nens sken
Fanns ingen annan m\xe4nniska, s\xe5 l\xe5ngt jag kunde se

Jag var den sista m\xe4nniskan, p\xe5 detta tomma hav
D\xe4r r\xf6varvinden ven, \xf6ver m\xe5nga sj\xf6m\xe4ns grav

Men n\xe4r jag var som ensammast,
och allt var d\xf6tt och gr\xe5tt

H\xf6rdes plasket av en \xe5ra,
s\xe5g jag skymten
av en annan
b\xe5t...